Skip to content

livets liv

Minna & Moseskärlek

Min fina, fina lille Moses.
Tänk om han ändå kunde förstå hur han förvandlar mig, varje dag.
Varje dag tar han sig djupare in i mitt inre, och fyller mina mörka rum med ljus.
Tar bort dåliga minnen och ställer dit lyckliga känslor, borrar fast dem. Etsar dit dem.

Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gör nu. Varje morgon vaknar jag till hans glada leende.
Det sägs att livet börjar efter 40. Jag skulle säga att det gjorde det vid 39.

*






hänt i helgen

framsida, Minna Tannerfalkdet har grävts land och planterasts och gjort grusgång
front1spaljen på framsidan är på plats…
front2…och så snickrade vi ihop möblerna till framsidan också
front3nöjda och väl värda en bubbelskål och gott plock

Häromdagen sa min man: -Vi har så många projekt på gång att det snart blir för mycket att hålla reda på.
Lugn och fin bara, det ordnar sig. Och tänk vilken ketchupeffekt det kommer bli, när allt faller på plats, en efter en i tät följd.
Och det är precis så det börjar kännas nu. Att vi inte har så fasligt mycket kvar på de projekt vi startat upp. Gissa känslan på det då!

Det blir lätt så när man börjar fixa, att den ena drar med sig det andra.
Som tillexempel att det inte var planerat att vi skulle byta hängrännor och stuprör nu, men så blir det.
För det blir bäst när vi ändå målar om, och byter vindskivor och grejer. Lite mer jobb, men ändå så värt.
Så nästa vecka kommer de, stuprören och hängrännorna, och de kommer ju göra helheten, för det hade inte blivit lika bra utan dem.

Tills dess kommer jag njuta av vår nya fina terass på framsidan, där solen skiner så fort den stiger i horisonten.
Där solen värmer fast det är så tidigt på morgonen, och där det kommer njutas av många frukostar månaderna framöver.

Jag tröttnar aldrig på kicken jag får av att få min vision att stämma med verkligheten, det är det bästa med att få göra om, styla, eller renovera.
Att få till den där känslan jag ser framför mig, det är värt allt.

Och det är därför jag gör om det gång, efter gång, efter gång. För att det är värt det. Varje gång.

*

Trall & Möbelvirke Organowood (snyggaste jag vet!)  |  Kuddar Tine K Inreda.com  |  Flätad lykta Oisoioi  |  Linnepläd Studio L


the wall

Terass mur efter att muren torkat ordentligt…pergola2var det dax att putsa

När vi kom hem från semestern för ungefär en månad sen, så murade vi upp en vägg på terassen.
Och jag kom på att jag glömt visa lite hur det gått sen dess.

Väggen fick torka ordentligt och sen har vi putsat den, eller vi och vi, pappa och Maccis har putsat den.
De började en fredagskväll vid 18 och lagom till 22 nyheterna kom de in igen, hungriga men nöjda och klara.
Sen har väggen fått torka igen, jag har sopat av överskott och nu avvaktar vi för hur väggen kommer se ut när huset är ommålat.
Så jag har inte bestämt mig hundra för att inte måla den ännu, men vi får se. När sista biten trall är lagd intill väggen, och huset är färdigmålat.
Då kommer jag se om det är fortsatt grått (som jag önskar) eller om väggen blir vit (mer medelhav-style)

Så först mura upp med lecablock och armeringsjärn (jag önskade en nisch så det blev lite special där som vi löste med olika djup på lecablocken)
och extra armeringsjärn, för att få det att hålla. Sen fick det torka och sen putsades väggen. That´s it.

Hittills.

*


masterpieces

pionfinheter

Trodde det skulle bli regn idag, men solen skiner, så nu ger vi oss ut på promenad.
Jag behöver komma ut och röra på mig, för det känns att jag varit tillbaka i yogasalen både i måndags och igår.
Älskar ändå träningsvärk, det är en skön känsla att få bekräftat att man gjort ett bra jobb och tagit i.

 I övrigt är det lite buttert här hemma, för vi har plastat för alla våra fönster, utom ett. De är bra uppsatta, så de ska få sitta där tills vi är helt klara.
Tills allt är färdigmålat, för det skulle bara vara så typiskt att ta bort dem och så ”ska man bara” och så blir det prickig-korv-fest på rutorna.
Så tills dess får det vara lite dunkelt, även om det inte känns vidare kul. Men snart, snart, snart är det över.

Ska bara byta hängrännor, stuprör, måla några bräder, vindskivor och så.
Men sen så, sen är det över och vi kan se ljuset därute igen.

*

ljusstake Oisoioi  |  vas Ateljé 18 


plus & minus

spanxäntligen

Igår drog jag äntligen på mig träningskläderna igen, roligt men också lite ledsamt, de satt nämligen inte som de gjorde tidigare.
Moses första förkylning satte sig hårdare på mig än på honom, han blev sjuk, smittade mig, han blev frisk, det blev inte jag.
Det har gått dagar, flera veckor utan att jag blivit bra, men nu äntligen kan jag andas normalt igen.
Tyvärr har det under tiden smakat bra med… ja, typ allt som går att äta (som det ALLTID gör när jag är sjuk)
och det krävs inget geni för att förstå att ekvationen ”sjuk-stilla-äta allt och inget” inte går ihop.
Speciellt inte när jag har gener som gör att jag går upp två kilo av att bara ha en ost i kylen. Inte ens äta den.

Men igår stod jag äntligen på min yogamatta i hotyoga salen igen. Lite rundare och stelare. Ingen skön känsla. Förrän efteråt.
Då kom känslan tillbaka att nu får det vara bra, nu ska baby- och gottekilona bort. Jag vill tillbaka till ”mig”.

Så idag har jag tagit några första steg.
Jag har börjat skriva matdagbok som jag ska lämna till en kille (ska berätta mer om honom) som ska kika på hur snett jag trampar i mattallriken.
Jag har bokat in mycket träning  H Ä R  och så ska jag se om det  H Ä R  kan hjälpa mig att råda bot på frukten på min kropp.
Gjorde för ett gäng år sen, en behandling för samma sak (när jag bodde i Sthlm) för att det stör mig, men det blev inte bättre, tvärtom.

Strunt samma, nu ska jag hitta en målbild, och ta mig dit. Till första flaggan, sen vidare till nästa.
Tung nu, lätt sen. I både kropp och sinne, det är vad jag siktar på.

*

Ni som följt mig vet att jag aldrig gjort någon hemlighet över att jag är ett fan of Spanx.
Och kolla, nu har de gjort träningskläder! Och de är lika fantastiskt sköna som alltid.
Älskar färgexplosionen och mönstret i tightsen, så glada! Finns på Twilfit  H Ä R

*


picnic playdate

picnic

Igår var vi på picnic med tjejerna, solen gassade och det gungades, byggdes sandslott och åts pizza som småttingarna ”bakade”.
Men alltså så urmysigt. Jag stortrivdes och Moses också. Känns helt jäkla underbart att vi har oräkneliga sånna här dagar framför oss,
säkert med lika mycket sol, men definitivt med mindre kläder. Tänk, snart packar jag parasoll, solkräm och badbyxor.

Jag. Längtar. Ihjäl. Mig.

*


buddies

momoloMowali mowalimyspölen

Den gillas skarpt av alla, myspölen. Den som tagit den centrala rollen i huset av ”möblerna”. Väl värd sin tronplats.
Lätt, enkel att flytta, mjuk men stabil, lagom stor och superbekväm. För alla barn, ja, men även för oss vuxna.

Myspölen används lika mycket i Moses rum, där den ligger omsluten av sänghimmeln/kojan, som vi har den som lekplats mitt på golvet.
Och där leks det, som när vi fick besök i helgen, då satt de där i sina randiga tröjor och var så söta att hjärtat studsade till lite extra.

 Och de fina mockasinerna som jag fick i present på Jollyrooms event i Göteborg i fredags och de passade Moses kompis perfekt.
Tänk att Moses också ska bli sådär stor… känns helt overkligt. Hela han känns overklig. Fortfarande.
Nyper mig fortfarande för att kolla att jag inte drömmer.

*

Myspöl NG Baby  |  Mockasiner Jollyroom